Gode drömmar är som färgglada tvål bubblor i hjärnan: De svävar kort genom huvudet, glittrar för ett ögonblick – och spricker så fort väckarklockan ringer.

De är oviktiga, eftersom de inte har någon skatterelevans, inte betalar räkningar, inte löser problem och inte ens levererar pizza till dig. De är inte verkliga, påverkar inte världens gång, och du kan inte ens arkivera dem på ett meningsfullt sätt. Ingen vaknar upp och säger: ”Äntligen! Jag klarade det, jag var kung av de flygande valarna!”

Men de är roliga, eftersom de tillåter förståndet att strula lite, utan att någon klagar. Ingen logik, ingen plikt, bara du, en gigantisk kaktus som dansar techno i Antarktis. Drömmar är som en gratis improviserad teaterföreställning i ditt huvud, där du är stjärnan, regissören och den enda åskådaren – samtidigt.

Slutsats:
Goda drömmar är som små godisbitar i hjärnfilmen. Inga näringsvärden, men färgglada, söta – och bättre än ingenting.